Emma

De senaste avsnitten Scrubs är dessutom riktigt dåliga, men bra som bakrunds-tv eftersom det inte är något som är värt att lägga uppmärksamhet på.

Efter att både Sara och jag hade lyckats nå vårens mål, att springa en mil, var vi tvugna att sätta ett nytt mål. Att bara minska tiden var för tråkigt, det finns där i alla fall. Det skulle vara något helt annat. Nu är det smidighet som gäller. Ikväll blir det pilates, en av de tråkigaste träningsformerna som finns men vad gör man inte? Sara kommer att aå äta fiskbullar i en vecka för hon har inställningen att hon inte klarar det! Jag ska klara det för jag hatar fiskbullar !

Idag tänkte jag inta en av platserna kring bordet på uteplatsen för att plugga. När jag kom ut satt det fyra damer där och småpratade om lite allt möjligt. Mysigt, tänkte jag, hälsade, satte mig ner och började läsa. Efter en stund var det någon av dem som riktade en fråga till mig och undrade om jag verkligen kunde förstå någonting när de satt och tjattrade sådär. Sen var jag fast i deras samtal om sockerberoende, ålder, resor osv. Under tiden kom det och gick det några stycken och tillslut var det bara jag och Lars, 92 år (jag hade gissat på ca75år), kvar. Då tog han tillfället i akt att få en syl i vädret, damerna kan prata på bra. Han började att berätta om sin militärhistoria. Hur intressant är inte det? Visst, vissa saker hade han glömt men han verkade njuta av att berätta och jag lyssnar gärna. Det som störde mig var att kvinnan som kom för att hjälpa honom med att laga mat verkade irriterad på mig för att vi satt och pratade utan att vara släkt. Men samtalet slutade med att vi sa att vi ses nog snart igen och då får han fortsätta att berätta.