Kommer ni ihåg ballongerna efter barnkalasen när man var liten? Varje år när jag hade barnkalas blåstes det upp ballonger. Vissa small under kalaset men de som klarade sig kunde ligga på golvet långt efter och bara tyna bort. När jag trodde att alla var borta hittades en under sängen, eller i en leklåda. Fortfarande med lite luft. När all luft hade gått ut och alla rester slängts, då var det dags att börja önska sig presenter igen för födelsedagen var nära. Då blåstes ballonger upp igen och så går det runt. Ungefär så är det med kollo. Fem veckor på en gård tillsammans med fantastiska människor, där livet bortom skogen inte har en lika betydande roll som vem som ska plocka på gården, ha nästa aktivitet eller vem som gjorde pranket under gårdagen. Kollo har nästa tagi slut, fast inte helt. Historier berättas, pärlband och planeringslappar hittas fortfarande i olika kläder (eller söndersmulade i tvätten) och ibland tror jag att jag ser ett av barnen på stan. Nästa år, runt januari, då jag tror att det helt är slut. Att mina minnen har suddats ut. Alla band är borta och alla lappar slängts för länge sen. Då! Då kommer förmodligen längtan tillbaka, och frågan "ska jag söka i år igen?". Förhoppningsvis kommer jag att göra det och så är det tillbaka igen. Roliga minnen kommer tillbaka, under besöken i secondhand-butikerna finns tanken "kan det här funka på kollo" osv. Efter två år i rad förstår jag dom som jobbat i 7, 8 och till och med 10 år. Det ska bli spännande och se hur länge ballongen lever ..