ett lugn i själen
Klockan var ungefär 20.20, kroppen var på helspänn, benen kunde inte vara stilla, tankarna far runt, lika så fjärliarna i magen. Kort därefter hördes ett skrik på centralstationen i Düsseldorf.
Själen befann sig i ett lugn, jag fick äntligen träffa Sara. Glädjen på stationen var enorm och jag tror inte att någon i närheten undkom vår förtjusning över att ses.
Det går inte att beskriva hur det känns att vara här, som vanligt men ändå annorlunda. Nu ska jag njuta hela helgen !!!
