Emma

Clobbes läsning inför nationellaproven i svenska påminde mig om att jag knappt läst mina egna prov. Så för att slå två flugor i en smäll lägger jag ut en här, jag får ett blogginlägg och hinner läsa igenom texten.

Har du tänkt på att när du ser ner på det du själv har, förminskas även jag. Det är en strof ur sången ”Det betyder nåt” skriven av Tommie Sewón, en kristen musiker och författare. Texten i den här låten berättar vad jag tänker om hur man inverkar på personer. Hur mycket en människa kan beröra utan att veta om det och att minsta lilla handling och ord kan påverka en människa mer än vi tror.

Det jag har tänkt ta upp idag handlar just om det här. Hur vi människor uppfattar saker så olika att man aldrig kan säga vilken händelse, vilka ord, vilka människor eller vilka symboler som ger mest intryck. Det jag känner är en betydelsefull grej i mitt liv kan ses som en liten bagatell i ditt.

Här kommer min bild in, bilden på en fot, klädd i en röd klacksko. Avtrycket som foten gör är barfota. Bilden är årets framsida på texthäftet till det nationella kursprovet i svenska gjord av Karl Melander. Bilden tilltalade mig för den säger att jag kan tro att jag ger ett visst intryck, medan uppfattningen blir en helt annan. Att jag kan tänka att den röda klackskon jag har är underbar medan någon annan bara ser en helt vanlig fot.

Alla har vi nog en längtan efter att få ge intryck och kanske till och med göra avtryck. Måste vi tänka på vad vi säger, vad vi gör, hur vi beter oss bara för att någon annan ska få bli träffad av vad vi gör? Precis i början sa jag ju att det inte spelar någon roll vad man gör eftersom alla tolkar efter sina egna kognitiva scheman, men hur ska vi då föra oss för att kunna göra den påverkan vi vill på människor?

Tommie Sewón sjunger i samma sång som jag nämnde i början att en blick, ett hej kan rädda liv. Är det verkligen så? Kan en sådan liten gest göra att en person beslutar sig för att inte ta dom där pillrena, inte hoppa framför tåget eller rikta pistolen mot sitt eget huvud? Att varje, för oss kanske vardagliga sak, kan betyda så mycket för en annan visar att vi hela tiden, på varje plats vi befinner oss, är intrycksgivare men också intryckstagare. För tänk på hur många intryck du får under en dag, små som stora. Skulle du kunna räkna upp alla? Jag tror inte det.

Tänk dig en kille, vi kan kalla honom Simon. Simon har ganska dåligt självförtroende och han är en sån kille som inte vågar göra något utan att han vet att gänget tycker att det är okej. En dag kommer, enligt Simon, en av stans snyggaste tjejer förbi. Hon blickar över gänget, ler, säger hej och fortsätter sedan dit hon var på väg. De andra i Simons gäng reagerar inte, men för Simon var det här en sak som förmodligen gav honom något att tänka på, han kände att någon såg honom där bland alla andra. Hans självförtroende ökade och genom att våga visa sig utanför sin krets fick han kanske betyda mycket för andra genom ett lika simpelt hej som han fick.

Vad är det som gör att små saker berör vissa människor medan andra inte ens lägger märke till dem?

Bilden på foten och texten ”det betyder nåt” valde jag för att de båda tar upp just det jag vill säga med den här redovisningen. Ännu ett citat från Tommie Sewón: du är en levande ikon. Alltså bör vi kanske tänka på vad vi gör. För lika lätt det är att ge en positiv inverkan på människor lika lätt är det att göra motsatsen. Som den första strof jag citerade kan en nedvärderande kommentar som är riktad till oss själva, för att påpeka att man har något fel ha stora konsekvenser för någon annan.



Det här var min text inför det muntliga provet och alltså skriven för ett år sen.