Emma

Jag fortsätter på gårdagens tema och lägger ut skrivdelen.

Så formas ett människoliv

Jag sitter i bussen på väg hem till mina föräldrar och funderar. Ända sen sms:et med frågan 'Varför är vi som vi är?', från okänd avsändare, blev skickat till min mobil har jag funderat denna korta fråga. Min första tanke var, det beror på hur vi har blivit uppfostrade. Ett enkelt svar. Men är det så lätt? Är vi endast formade av vår barndom? Tanken gör mig rädd. Hur många misstag och fel kommer inte jag att göra med mina barn? Ska de bara bli präglade av vad jag gör? Kommer deras agerande bero på bara mig? Eller är svaret mer komplicerat?

Anders Carlberg skriver i artikeln Personlighetens vagga (Generationsklyftan hotar demokratin, 2007) att föräldrarnas förmåga att parera, bejaka, hålla tillbaka och korrigera har stor betydelse för en människas fortsatta liv. Därmed är föräldrarnas makt över barnet stor. Jag läste hans artikel och trodde att det enkla svaret var vad jag sökte. Någon dag senare diskuterade jag frågan med en bekant. Det hon sa fick mig att börja fundera igen.

– Tänk på vad livet innehåller. Skolan, kompisar, aktiviteter, jobb, resor, möten och upplevelser av olika slag. Hur kan det då bara vara dina föräldrar som påverkar? Även när du är liten får du andra intryck av mycket mer än dina föräldrar.

Jag tänker tillbaka på min barndom. Vad har gjort mig till den jag är nu? Skolan? Hur många olika personligheter hade jag inte haft bara under grundskolan? Så många olika gäng jag hade varit med i. Jag påminner mig själv om alla de egenskaper de olika grupperna hade. En var tyst, blyg och blev alltid vald sist. En annan tog för sig, räckte alltid upp handen på lektionen och klassades alltid som de bästa. Ytterligare en gjorde revolt, skrev listor för att förändra och sa emot allt. Vilka egenskaper har följt med från alla dessa tider?

Jag tar upp mobilen och läser meddelandet ännu en gång. 'Varför är vi som vi är?' Jag tittar ut genom bussfönstret. Människor, stressade människor, sminkade och tillgjorda människor. Ett samhälle som är präglat av framgång, pengar och lycka. Något som inverkar på oss alla. Men har just tiden en stor inverkan på våra liv?

Ett möte dyker upp i huvudet. Jag var runt 16 år. Många av mina helger tillbringades ute och på fester. Jag umgicks med kompisar, hade nya killar varje helg och drack mer än vad jag borde. Hemma var jag den ordentliga dottern som hade städat rum, hjälpte till mycket och var duktig i skolan. En dag träffade jag en tjej, några år äldre än jag, som kom att bli min mentor men också bästa vän. På ungefär samma sätt som Maria Marchner skriver i En avhoppares berättelse (Metro 11.12.2006) om Mohsen Hakim som förändrade Johnny Höglins liv genom att berätta sanningen och räcka fram en hjälpande hand, gjorde min kompis för mig.

Jag kliver av bussen och stannar framför det gula huset där mina föräldrar bor. Omedveten om det, påverkade mina föräldrar mig när jag var liten, kanske var de också omedvetna om det många gånger. Liksom allt annat som har gjort mig till den jag är, det har skett omedvetet. Många gånger kan man inte sätta fingret på vad som har format mig till den jag är. Alla dessa faktorer som finns varje dag. Det är oändligt många. Mitt liv formas alltså dagligen utan att jag egentligen tänker på det.

När jag kliver in genom mina föräldrars dörr möter de mig med glädje. Det slår mig att människor, som utgör samhället, har störst inverkan på hur våra liv formas. Oberoende vem det är eller vad för relation man har till personen. Efter att ha kommit underfund med detta dyker ännu en fråga upp. En fråga som förmodligen kommer att följa mig i alla mina kommande möten. En fråga som skrämmer mig. Om många av faktorerna vi blir påverkade av är omedvetna, hur påverkar jag då min omgivning?