syskonkärlek på hög nivå
Jag ser upp till mina bröder otroligt mycket. Ibland kanske lite för mycket.
Här om dagen blev jag uppmärksammad på att många säger vart istället för blev, t.ex. "Hur vart det?" och "Det vart bra" istället för "Hur blev det?" och "Det blev bra". Jag nämnde det också kort för en av mina bröder, lite smått upprörd (språkpolisen gick igång).
Ikväll, när samma bror som ovan och jag planerade en julfest, skulle jag skriva just detta, "det blev". Sagt och gjort,det blev nerkladdat på pappret. Då säger min bror "det vart" för att påpeka att jag skrivit fel. Det tog inte lång stund, endast någon hundradelssekund, innan jag insåg att han drev. Men jag tänkte faktiskt, den där korta hundradelssekunden, ändra "det blev" till "det vart".
Jag skyller på, eller bara förklarar och erkänner, att jag tror att allt min bror säger är rätt, oavsett hur fel jag egentligen vet att det är. Förmodligen är det så med alla våra förebilder. En kort stund, i alla situationer, kommer de ha rätt oavsett hur fel de har.
